2013-09-09
08:30:00
We all fall of the wagon sometime...
Jag vill inte. orkar inte. Jag hatar det här. Hatar dig E. Allt är ditt fel. Din jävla nolla. jag hatar dig för vad du har gjort mot mig. För att du gav upp. Och jag hatar dig ännu mer för att du är den mest självgoda jävel jag någonsin träffat. Jag hatar vem du gjort mig till. För att du lämnade mig när jag behövde dig som mest. En dag ska jag hämnas. Jag vill att du ska lida precis lika mycket som jag.
Ändå älskar jag dig!!!
Jävla äckel vad jag hatar dig!
Idag vill jag bara bort. Ångesten från helvetet.
2013-09-09
08:19:00
Jag vill inte leva såhär föralltid. Tror jag.
Jag saknar att ha råd att skapa minnen med mina barn. Att veta om att jag betalat alla mina räkningar & har råd att åka till kolmårdens djurpark. Att ligga på stranden och njuta av glada barnfötter som stänker sand på mig. Som skrattar & leker äventyrligt. Men jag vet inte hur?
Trots att jag har pengar på kortet så tar jag mig inte för att betala räkningar, så nu räcker det inte längre. Nu är de snart slut & jag är två månader efter. Jag har fått kravbrev om hyra och betalar jag inte så måste vi flytta. Men jag är så under ytan att jag inte tar mig upp igen...
Jag vill bara dö nu. Jag är världens sämsta jävla mamma.
Vill bara vara liten igen. Liten och okrossbar i mammas famn. Jävla skitliv!
Det är ingen lösning, jag vet. Men nu, NU behöver jag amfetamin! Innan jag blir fullständigt jävla galen! Jag har ingen kraft! Jag behöver ork! A.J, du måste hjälpa mig!
2013-09-09
01:42:00
A.J - Hemma hos en Amfetaminmissbrukare
Han är ett gift. Ett rävgift. Alldeles underbart toxikerande. Jag älskar det här.
Kliver in genom dörren och möts av en kram. En varm kram. Han är min vän också, inte bara min knullkompis. Amstaffhundar hälsar välkomna och jag slår mig ner i soffan. Det är på något märkligt sätt jävligt ombonat här. Varmt. Lugnt. Ingen som dömmer. Vi pratar lite allmänt, om egentligen ingenting. Ben över hans knän och hans hand på mitt lår. Men jag kan aldrig riktigt slappna av här. Oroad. Oroad över att hans sambo närsomhelst ska kliva innanför dörren. Skrika på och hata mig. Jag borde förstå henne. Men jag bryr mig egentligen inte. På ett sätt inser jag att jag får den bästa del utav honom. Den del hon aldrig har. För att han inte vill vara med henne.
När någon timme gått smeker han mig i köket. Drar ner mina byxor och knullar mig sakta. Jag på köksbänken och han mot mig. Galen valp hoppar jämsides och ber om vår uppmärksamhet. Jag grips utav panik. Det här går inte. Inte här, inte nu. Så jag säger stopp och han slutar omedelbart. Denna respekt är fullkomligt fantastisk.
Sedan pratar vi. Pratar och är som de vänner vi från början var. Okomplicerade. Alldeles för. Vi konverserar ang hans förhållande, men också om vår relation. Vi gillar den. Enkelhet. Frihet. Njutning.
När han sedan skjutsar hem mig vet vi båda vad som ska hända. Men det är annorlunda mot tidigare. Jag vet inte vad det är. Omöjligt att sätta fingret på. Men ovanligt. Intensivt och närvarande. Inte den absolut bästa gången, men en utav de mest närvarande. Ögon möter ögon och han säger "Jag tittar på dig, för att du är så jävla het".. Och med honom känner jag mig som så. Het. Het, levande och oslagbar.
Han kom. Jag är jävligt nöjd så. Jag var nära, men aldrig i mål.
Jag lät honom vinna. Han förtjänar det efter mina multipla orgasmer denna månad.
2013-08-28
14:08:00
Am I Done Yet?
Jag är någonstans mellan 20 & 30. Jag var ung när jag fick barn. Såhär i efterhand vågar jag påstå att jag var alldeles för ung. Samtidigt hade jag inte velat ha det på något annat vis. Mina barn är fantastiska och deras pappa likaså. Även om jag stundtals avskyr honom. Faktisk hatar.
Jag befinner mig i mitt livs värsta kris och har samtidigt diagnostiserats med PTSD (Post Traumatiskt stressyndrom). Det efter en rad händelser som skakat om min annars ganska trygga vardag sedan ett år tillbaka. Vad det är som hänt går jag inte på, men kan säga som så att jag vid flertalet gånger övervägt att hoppa från en hel drös broar. Jag har skrivit avskedsbrev till barnen, men ångrat mig. Jag har gett upp livet i det stora hela, varit sjukskriven och skurit mig när det varit som värst.
Men jag har också utvecklat ett enormt sexberoende som ömsom skadar mig, ömsom läker mig. Jag har haft fler sexpartners än någonsin tidigare, gått med på saker jag aldrig tidigare skulle gjort, då jag inte haft kraft nog att stå mot. Jag har skaffat mig flertalet kk-relationer, men nu avskaffat alla utom en. Den förmodligen mest skadliga kk-relationen utav alla. Den mest skadliga, men samtidigt enklaste relation jag någonsin haft.
Han är inte bra för mig. Han använder droger. Starka droger. Är kriminell. Har fru och barn. Men samtidigt kan jag inte låta bli. Jag varken kan eller vill. Han berusar mig. Så in i helvete. Någon timme utav honom gör mig flygande harmonisk resterande timmar utav dygnets 24. Tills dess att jag behöver honom igen.
Så kanske har jag inte utvecklat ett sexberoende. Bara ett beroende utav just honom.
Just A.J (pseudonym) Min alldeles egen drog. Fuck.
( Jag väljer att vara anonym för att skydda mig själv, mina barn men också andra de skrivs om i bloggen. Målet är också att ta mig upp på fötter igen. Framåt och börja leva. Det här ska bli min berättelse. Allt sant, brutalt & förmodligen jävligt ångest laddat. En dag ska jag kunna bläddra bland dessa sidor och tänka "Crap, tänk att det där var jag & helvete vad blivit stark utav det. Skulle det vara så att någon utav er lyckas lista ut min identited ber jag er utav hela mitt hjärta att hålla det hemligt. För min, men framförallt barnens skull.)
.
