2013-09-09
01:42:00
A.J - Hemma hos en Amfetaminmissbrukare
Han är ett gift. Ett rävgift. Alldeles underbart toxikerande. Jag älskar det här.
Kliver in genom dörren och möts av en kram. En varm kram. Han är min vän också, inte bara min knullkompis. Amstaffhundar hälsar välkomna och jag slår mig ner i soffan. Det är på något märkligt sätt jävligt ombonat här. Varmt. Lugnt. Ingen som dömmer. Vi pratar lite allmänt, om egentligen ingenting. Ben över hans knän och hans hand på mitt lår. Men jag kan aldrig riktigt slappna av här. Oroad. Oroad över att hans sambo närsomhelst ska kliva innanför dörren. Skrika på och hata mig. Jag borde förstå henne. Men jag bryr mig egentligen inte. På ett sätt inser jag att jag får den bästa del utav honom. Den del hon aldrig har. För att han inte vill vara med henne.
När någon timme gått smeker han mig i köket. Drar ner mina byxor och knullar mig sakta. Jag på köksbänken och han mot mig. Galen valp hoppar jämsides och ber om vår uppmärksamhet. Jag grips utav panik. Det här går inte. Inte här, inte nu. Så jag säger stopp och han slutar omedelbart. Denna respekt är fullkomligt fantastisk.
Sedan pratar vi. Pratar och är som de vänner vi från början var. Okomplicerade. Alldeles för. Vi konverserar ang hans förhållande, men också om vår relation. Vi gillar den. Enkelhet. Frihet. Njutning.
När han sedan skjutsar hem mig vet vi båda vad som ska hända. Men det är annorlunda mot tidigare. Jag vet inte vad det är. Omöjligt att sätta fingret på. Men ovanligt. Intensivt och närvarande. Inte den absolut bästa gången, men en utav de mest närvarande. Ögon möter ögon och han säger "Jag tittar på dig, för att du är så jävla het".. Och med honom känner jag mig som så. Het. Het, levande och oslagbar.
Han kom. Jag är jävligt nöjd så. Jag var nära, men aldrig i mål.
Jag lät honom vinna. Han förtjänar det efter mina multipla orgasmer denna månad.
Kommentera inlägget här:
