amidoneyet.blogg.se

När vi lämnat A.J:s hus häromdagen så kände jag mig ofärdig. Var inte klar. Behövde mer. Jag börjar då förstå hur beroende jag är. Hur jag missbrukar honom på samma sätt som vilken missbrukare som helst missbrukar i början. Det räcker med några sekunders sex till att börja med. Någon gång i månaden sådär. Till att sedan eskalera. Och nu behöver jag mängder. Mängder av honom inuti och ovanpå mig. Flera gånger i veckan.

 

Vi kör mot en för mig alldeles speciell plats. Klockan är inte mycket än, så det är fortfarande ljust ute. Ljust. Alldeles för ljust. Showtec spelas i högtalarna och jag känner adrenalinet pumpa inom mig. Han sätter handen mot insidan utav mitt lår och kramar åt. Det känns helt fantastiskt. Precis här vill jag vara. Behöver vara.

Han parkerar och lutar sätet bakåt. Jag minns inte längre vad vi pratar om. Någonting. Någon? Bortsett från att han toxikerar mig med sin uppenbarelse. Han vill. Jag vill. Vi vill. Och det kommer snart att hända. Bara sekunderna senare står vi utanför hans bil. Mitt ute i ingenstans. Han böjer mig över bilen och tar mig bakifrån. Rädslan för att någon ska komma förvandlas till en spänning. Hela livet känns spännande. För spännande...

 

... så vi bestämmer oss för att åka hem till mig och avsluta det hela.