amidoneyet.blogg.se

                                

 

                        

Klockan är halv ett på natten. Halv ett och jag har sett film med mina fina vänner, samtidigt som barnen sover lugnt inne i sitt rum. I deras alldeles egna sagoskog. Vi har sett I skuggan av värmen. Joel Kinnaman som polis. Hjälpsam, vakande. Kär i en heroinist & han finns vid hennes sida. Hela tiden.

 

 

 

Hemma hos mig. Vi har redan haft sex hos honom. Utomhus. Och nu. Här. I min säng. Min renbäddade säng, full av skuld och skam. Full av sexuell lust och spänning. Full av oreda och frustration. Precis som mitt eget mentala kaos. Samtidigt, alldeles avslappnad.

 

Han för handen innanför mina byxor. Leker med fingrarna runt min klitta. Jag vrider mig, gnyr och trycker hela min kropp mot hans hand. Samma hand han använder när han gör iordning sitt amfetamin. Åh vad jag älskar hans amfetamin. Det gör honom spännande och lekfull. Åh vad jag hatar hans amfetamin. Det får mig att undra om jag en dag kommer att mista honom? Förmodar att jag dör då? Eller...

 

Så tar han av sig kläderna. Jag är redan avklädd. Han lägger sig på mig och trycker upp mina ben för att sedan komma in i mig. Hårt, respektfullt, retandes. Han tittar allvarsamt in i ögonen på mig. Andas häftigt och uttrycker: "Du är så jävla skön".. Jag stönar till. Miljontals blixtar blixtrar framför ögonen på mig och jag känner hur jag försvinner för ett tag. Tappar all verklighetsuppfattning. Nu inser jag vad A.J:s sex ger mig - fullständig avslappning. Jag behöver inte ha kontroll, inte tänka, inte känna. Bara vara. Vara där och då. Han kontrollerar mig, för att jag vill det. För att jag ber om det.

 

Han vänder mig på sidan och jag tittar upp på honom. Herregud tänker jag. Jag lever i en alldeles skev, snevriden version utav Fifty Shades of Grey. Han är Christian och jag Anastasia. Enda skillnaden är att vi bägge har barn, jag aldrig var oskuld och att han är en affejunkie. Vi är så mycket mer okomplicerade än vad de är.

 

Han knullar mig från sidan, snabbt, sakta, hårt, löst, retas, leker och biter. Varje gång vi har sex blir det bättre. Efter varje gång vi haft sex vill jag ha det igen. Men då oftare än tidigare. Jag behöver mer för att ta mig fram. Efter en stund börjar vi använda dildon. Min rosa, fina, oskuldsfulla dildo. Han penetrerar mig så hårt att det känns som att jag närsomhelst ska gå i bitar, och när det är nära att gå för mig så slutar han. Bara sådär. Bara för att han älskar att reta mig. Bara för att han älskar att höra mig skrika när jag väl kommer. Vi ska försöka oss på analsex igen. Det går, nästan. Nästan hela vägen. Han har tålamodet från helvetet och jag är helt slut. " Jag ger mig inte förns dess att jag är helt inne i dig. Fyller upp hela dig och pumpar dig full". Han har ett fashinerande lugn i rösten och de meningar han precis sagt får mig på något märkligt vis att känna mig trygg. Han har kontroll. Jag behöver inte ha det.

 

Hans telefon ringer. Det är hans flickvän. Han svarar och låter pålitlig när han säger att han är påväg hem. Samtidigt är han inuti mig. Djupt in. Och det känns så förbjudet. Så skönt. När han lagt på så säger han: " Du blir kåt när jag pratar med henne samtidigt som jag knullar med dig va" ? Och jag stönar fram: "Ja, men det blir du också"... Han svarar: " Så in i helvete, du är så jävla skön". Och jag vill bara explodera av kåthet när han knullar mig snabbare och snabbare, samtidigt som han matar mig med komplimanger om hur jävla skön jag är.

 

Efter tre timmar ligger jag helt slutkörd i sängen. Sängen som ej längre är obäddad och oskuldsfull, utan snarare full av vansinne och sexuell frustration. Han behöver knarka och jag behöver sova. Jag är alldeles slut. Så han sätter sig på sängkanten. Sitter kvar. Länge. Och jag frågar: " Hur tar du dina droger"? Han svarar att det finns många sätt att göra det på. Men jag är inte nöjd med svaret. Jag hade ju tidigare lagt märke till injektionssåren i hans armväck. "Tar du aldrig sprutor"? Han halar då upp en sterilförpackad kanyl och spruta ur byxorna. Jag förvånas över renligheten i hans missbruk. Mitt eget missbruk är allt annat än rent. Därefter tar han upp sin zipperbag som innehåller vitt guld. Amfetamin, pulveriserat. Och han sträcker påsen mot mig så att jag ska kunna lukta. Lukta, men aldrig igen smaka. Det luktar blommor. En märklig blanding utav jord och blommor. Jag känner igen den doften från i somras då jag själv använde det ett antal ggr. Men jag klarade aldrig av ångesten som följde när det började gå ur, så jag slutade innan det var försent. Men jag tänker på det hela tiden. Hur mycket jag vill ha det. Hur mycket jag vill snorta, slicka och andas in det. Men jag gör det inte. Inte än.