Åkte förbi mitt ex igår. Ville se honom. saknar honom. Vi satte oss ner utanför hans dörr och började prata. En kul konversation. Mysigt. Han berättade på vad han hade stört sig på hos mig. Vad han tyckte om. Berättade hur svartsjuk han varit, men också hur bra han mådde nu. Någonstans inom mig trodde jag honom inte. Det kändes som att han ljög. Kändes som att han hade roligt med mig. Som att han saknat mig. Saknade mig. Men nej, sa han. Han tänker inte på mig längre. Vi skrattar. Har roligt. Som alltid. Tills dess att jag försöker ge honom en komplimang. " Jag tänker fortfarande på dig när jag onanerat". Tyst. alldeles tyst. han vänder tvärt. Hämtar min mobil han lagt på laddning. Säger hej då och stänger dörren. Där står jag kvar. helt tappad. och jag förstår som alltid ingenting... Nu får det fan vara bra. Du är ju det mest ologiska jag stött på.
Kommentera inlägget här:
