amidoneyet.blogg.se

 

Sedan pratar vi. Pratar och är som de vänner vi från början var. Okomplicerade. Alldeles för. Vi konverserar ang hans förhållande, men också om vår relation. Vi gillar den. Enkelhet. Frihet. Njutning.

 

När han sedan skjutsar hem mig vet vi båda vad som ska hända. Men det är annorlunda mot tidigare. Jag vet inte vad det är. Omöjligt att sätta fingret på. Men ovanligt. Intensivt och närvarande. Inte den absolut bästa gången, men en utav de mest närvarande. Ögon möter ögon och han säger "Jag tittar på dig, för att du är så jävla het".. Och med honom känner jag mig som så. Het. Het, levande och oslagbar.

 

Jag lät honom vinna. Han förtjänar det efter mina multipla orgasmer denna månad.

 

 

Så börjar han smeka mig där bak. Okej? Är det nu jag ska lära mig att ta den där bak? Hela vägen in. Och han andas häftigt i mitt öra samtidigt som han viskar: "Jag ger mig inte för ens jag lyckas knulla dig i röven". En iskall men också varm ilning sliter min ryggrad sönder och samman. Och han använder händer, fingrar, och kuk. Och det går så sakteliga i rätt riktning. Jag vill verkligen det här? Tror jag. Eller? Jo det vill jag. För det känns skönt. Och när han samtidigt knullar mig så kommer jag igen. Mina inre demoner dansar vilt samtidigt som de förnuftiga inom mig skriker: "Sluta upp med det här"... Men jag vill inte och demonerna har än en gång vunnit. Och jag älskar dom för det.

 

Vi har hållt på i närmre två timmar. Knullat i missionären, från sidan, skevt från sidan, bakifrån, upp och ner, fram och tillbaka. Tillslut har jag kommit åtta gånger. Exploderat och fallerat. Pga fingrar och kuk. Din skeva dåre. Och så säger han: "Jag måste knarka lite nu. Vi vilar ett tag". Och jag är nyfiken. Jag skulle ljuga om jag påstod någonting annat. Han trollar fram en liten zipperbag med amfetamin. Det är det här, just det här som gör honom till en tvättäkta droglover. Något jag både gillar och hatar. Något som både fashinerar och förvirrar. Men jag vill ha. Samtidigt vet jag att han inte kommer ge mig. Han vill bevara mig som jag är. Ren, men samtidigt badass. Även om han dementerar det jag säger, så vet jag att jag har rätt. Och oavsett hur många gånger han gör narr av mig, eller snarare av sig själv så ser jag alldeles rakt genom honom. Men han är alldeles för skev för att förstå det. As I said, "Junkie". Jag luktar i påsen. Känner igen doften alltför väl. Vill smaka. Men jag gör det inte. Han får gärna knulla mig påtänd. Det är liksom hela charmen med A.J. Han, kuken och affepåsarna.

 

Det är spännande med människor som hela tiden behöver hävda sig själva. Det kallas riktigt dålig självkänsla. Men det skulle han ju aldrig erkänna. Såklart. Men alla de tankarna, på vem och vad han är samt varför lägger jag åt sidan när han sätter på mig. För då får han gärna vara den han är. För det är ju precis de saker jag går igång på hos honom. Att han hämtar mig i bilen, använder hatt och blinkar till med ena ögat för att få mig dit han vill. Och han vinner på det. Min KK & skeva soldat.

 

Min svank värker. Jag har svankat alldeles för många gånger för den här mannen. Men faktum är att det nästan alltid är jag som ber om det. För att jag behöver det. Jag förstår numer innebörden utav ordet sexmissbruk.

 

På fullaste allvar. Nu måste jag sluta träffa honom.

Han avslutar kvällen med att spela gitarr.

Tack då. Fitta!

 

Jag befinner mig i mitt livs värsta kris och har samtidigt diagnostiserats med PTSD (Post Traumatiskt stressyndrom). Det efter en rad händelser som skakat om min annars ganska trygga vardag sedan ett år tillbaka. Vad det är som hänt går jag inte på, men kan säga som så att jag vid flertalet gånger övervägt att hoppa från en hel drös broar. Jag har skrivit avskedsbrev till barnen, men ångrat mig. Jag har gett upp livet i det stora hela, varit sjukskriven och skurit mig när det varit som värst. 

 

Men jag har också utvecklat ett enormt sexberoende som ömsom skadar mig, ömsom läker mig. Jag har haft fler sexpartners än någonsin tidigare, gått med på saker jag aldrig tidigare skulle gjort, då jag inte haft kraft nog att stå mot. Jag har skaffat mig flertalet kk-relationer, men nu avskaffat alla utom en. Den förmodligen mest skadliga kk-relationen utav alla. Den mest skadliga, men samtidigt enklaste relation jag någonsin haft. 

 

Han är inte bra för mig. Han använder droger. Starka droger. Är kriminell. Har fru och barn. Men samtidigt kan jag inte låta bli. Jag varken kan eller vill. Han berusar mig. Så in i helvete. Någon timme utav honom gör mig flygande harmonisk resterande timmar utav dygnets 24. Tills dess att jag behöver honom igen. 

  

( Jag väljer att vara anonym för att skydda mig själv, mina barn men också andra de skrivs om i bloggen. Målet är också att ta mig upp på fötter igen. Framåt och börja leva. Det här ska bli min berättelse. Allt sant, brutalt & förmodligen jävligt ångest laddat. En dag ska jag kunna bläddra bland dessa sidor och tänka "Crap, tänk att det där var jag & helvete vad blivit stark utav det. Skulle det vara så att någon utav er lyckas lista ut min identited ber jag er utav hela mitt hjärta att hålla det hemligt. För min, men framförallt barnens skull.) 

.